Ja, jag vet inte vart jag ska börja......

När jag va 23 år drabbades jag av Hodgekins lymfom, en allvarlig cancerform som oftast drabbar yngre personer.

Jag genomgick 6 mån totalt av cellgifter och strålbehandlingar. Mådde konstigt nog helt ok av allt även om det va tufft.

Många som fanns vid min sida stöttade mig något oerhört, medans vissa passade på att försvinna. Om det va flykt för att de inte visste hur de skulle bete sig eller inte det vet jag inte, men om man inte finns vid sidan vid svåra stunder så kan jag spontant känna att det inte är riktiga vänner, för riktiga vänner vågar tala om att det inte klarar av situationen som råder "just då".

För 5 år sedan blev jag friskförklarad från Hodgekins och jag kände en stor lättnad! Under de 10 åren jag hade kontroller varje år inkl mammografi så hade man ångest varje gång.

Livet förändrades, jag fixade ny utbildning och flyttade, i samband med flytten ramlade jag ur systemet för min mammografi!?? Så senaste 5 åren har jag inte varit på koll. Jag och en kollega på jobbet diskuterade detta och hon sa att jag va tvungen att ta tag i detta då det är viktigt!

Efter en hel dag i telefon och att jag nekades att komma till mammografi utan remiss fick jag ringa runt till alla sjukhus jag varit på gällande min tididigare sjukdom. Det va ett rent helvete att få ordning på remisserna, satt totalt 5 tim en dag för att komma åt alla och förklara att remisser krävdes vart jag än skulle??!!!

Räcker det inte att ta journalkopia och se där vad som står i min vårdplanering??

Efter många om och men blev jag iallfall kallad till onkologen i Västerås. han tyckte att det va "onödigt" att skicka remiss till mammmografienheten eftersom jag hade ett år kvar till 40 årsdagen......För då skulle ju jag få en "automatisk" remiss dit.....jag stod på mig att jag ramlat ur sytemet pga flytt och krävde en remiss för mammografi för att jag ville verkligen dubbelkolla så inget skett under dessa år. Till svar av onkologen fick jag ;

-Ja jag får väl ordna det då......lite nonchalant för min smak kan jag säga.....Jag va glad att jag fått remissen vidarebefordrad men ändå inte glad på det bemötandet pga min historia.

Några månader gick, kallelsen till mammografi kom, Äntligen!! Kände jag, även om man varje gång våndas och får ångest av rädslan att något ska "upptäckas".

Väl inne på mammografin så gjordes en vanlig rtg och efter det ett ultrljud, ultraljudet har de gjort tidigare på mig pga att jag haft lymfom, så för mig kändes det inte så olustigt.

Mitt i allt säger hon....-Här måste jag ta en biopsi!!

Och min värld totalt rasade samman!! Tårar sprutade, jag hyperventilerade och bara skakakde på undersökningsbritsen där jag låg.

Och så säger hon; -Du måste ligga still om jag ska kunna ta detta provet!

Vadå ligga still?! Va faaan trodde hon? Att jag fått ett glädje besked? Hur lätt tror dom att det är att ligga still när de bara vräker ur sig utan att ens försöka lugna ner en peron?

Inte nog med att biopsin satt griller i huvudet på mig....Jag skulle få vänta 3 veckor på svar?!!!! 3 jävla veckor!

jag fortsatte att jobba men kroppen gick på högvrav! SAtessad till tusen och hjärtklappning och funderingar, ångest varje dag, veckan inna kollapsade jag på jobbet, blev hemskickad och va hemma några dagar.

Provsvaret kom, och ja, jag hade bröstcancer!!!! Förbannade jävla helvete rent ut sagt!! En jävla liten äcklig tumör på 5 mm....ja den va bara 5 mm, men det är ändå CANCER!

Nu har jag opat bort HELA bröstet! MITT beslut! MITT val! Inväntar provsvar på allt de tagit bort, då får jag reda på om det spridit sig el inte.

Ja Fi faaan, denna väntan igen!

Och en fundering!? VAD hade hänt om jag lyssnat på onkologen som tyckte att jag skulle vänta 1 år till på mammografin? Tänk om jag inte stått på mig och krävt mammografin som jag tack och lov gjorde!

 

Linda Jonasson

21 oktober 2015 16:12

Det kanske inte hjälper, men skickar över en styrkekram!

http://nouw.com/isvarmt

Mariette

4 november 2015 08:45

Tusen tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya blogg!

Tänkte testa att blogga på nouw....får se hur det är...kanske kommer tillbaka hit tillslut!     ...

Tjo!   Har försökt att fixa och trixa och få till ett anständigt hem, men det känns som man aldrig blir klar!! Finns alltid något att göra hemma.   För några veckor sedan började gruppterapin för oss cancerdrabbade, otroligt jobbigt men tror ...

Hej igen!   Men jag glömde ju berätta att vi va i Budapest strax innan påsk, 20-23 mars va vi ju där. Vi hade det super, åt god mat och köpte massa billigt. Fungerar bra med båda hästarna, va ute på en tur på över 8 km igår med båda två. Körd...

Ja, vikten går neråt och jag kommer nu i kläder jag inte gjort på läääänge....Nöjd!?? Så in i helvete!!  Loosat ca 10 kg!! ...